13 november 2011

Med spring i bena

När alla andra drar sig inåt till löpband och roddmaskiner, kliver jag ut i höstrusket. Det är något med det råa i luften som passar min personlighet.


Mot alla odds tackade jag ja till match i mars...jag har mycket att kämpa mot men ingenting att förlora!








Jag vill matcha! Jag har det fortfarande i mig! Jag är inte klar!
Men den stora skillnaden den här gången är att jag VÄGRAR svälta bort mina muskler!

Jag ser ut så här när jag tränar!!

Jag får helt enkelt lägga ner mer tid till kardio, pluss lägga om kosten.
Hur jävla svårt ska det va??

Som det ser ut nu har jag 9 kg kvar till matchvikt...


Förutom det har jag en trasig rygg och nacke att bråka med.

Men verkar nu ha hittat en kiropraktor, en PT och en kostrådgivare som passar mig.

Dessa tre personer gnuggar sina geniknölar och sätter ihop program åt mig för att stärka upp rygg och rumpa, vilka har varit helt urkopplade under en period pga låsningar...
Hahaha...jag kan säga att jag hade kunnat lagt ner all den tid jag la ner på promenader i backar och timmar på trappmaskinen, på något annat i stället!

Det enda jag lyckades med var att trötta ut ryggen och nacken tills de bara la av!

FINT!


En mycket viktig del i det hela är kosten...

Jag behöver någon som berättar för mig vad jag får och inte får äta.

Det är inte direkt så att jag äter dåligt, men jag proppar väl i mig lite väl mycket till skillnad från andra tjejer =P


Sedan jag tog mig i kragen, sparkade mig i röven och skrek rätt ut nu i juni, har jag gått på rätt hårt med träningen. Pga hjärnspöken höll jag mig till gymmet...och gick upp 7 kg på några månader =P


Har lätt för att bygga, svårt att förbränna.

Jag förbränner liksom inte bara av att gymma och köra lite kardio varje dag...nej nej, jag får kämpa mer än så!

Helt ok för mig, jag tycker att det är förbannat skoj och jävligt skönt!

Men GAAAAAHH -tiden räcker inte till!

Som tur e har jag två fantastiska träningskompisar som alltid, alltid, alltid ställer upp!
Wargah och Gangster <3

Om det så handlar om löpning, promenad, en simtur eller backträning finns de där!!

Folk skrattar åt mig när jag geggar ihop deras mat...köttkross, lever, fisk, ris, havregryn, ägg, morötter, äpplen, magnesium, B-vitamin, linfröolja och Gud vet allt =)

Utöver det märgben, grisöron och vanliga hudben, för att hålla tänder, saliv och mage i trim.

Men i min värld funkar det! De är pigga, friska, välmusklade och glansiga i pälsen.
Senaste månaden har jag dock vågat mig till boxningsklubben också =)

Faan vad jag har saknat det!!

Jag älskar träningen, människorna, atmosfären och jaa till och med lukten ;)

Håller på och roddar om i schemat så att jag kan vara där mer.

Shit va jag avundas de som kan jobba med det de älskar!!

Min dröm vore att gå ner på deltid med väkteriet, mest fortsätta för att hundarna ska få sitt. Sen köra helger i dörrn och vardagar som instruktör i spinning och core samt hålla pass på klubben. Dessutom skulle jag kunna dryga ut kassan med massager.


Men till att börja med får jag börja med att köra skiten ur mig själv =P

Har planer för nästa år...men det tar jag då! =D

4 kommentarer:

  1. Åh innan jag skaffade Jaga så började jag träna thaiboxning. Tränade fem dagar i veckan (jag som aldrig tränat förut hittade verkligen något jag älskade) och gick en match i kickboxning i april detta år. Sen drog min utbildning igång och Jaga kom, och sen dess har jag inte ens stått på ett löpband.
    Hoppas dock på att kunna träna iaf två gånger i veckan när utbildningen är slut, jag saknar atmosfären och lukten och träningen precis som du skriver.
    Det är så grymt kul!
    Men jag är tävlingsmänniska, kan inte bara göra saker utan att ha ett mål, och med träning två dagar i veckan blir det ingen tävling haha, så jag vet inte hur det kommer att hålla, den som lever får se :)

    SvaraRadera
  2. Du klarar det!! Jag hejar på dig :) Pussa vovvarna från mig och ha det så gott!!! Massa Kramar från småland <3

    SvaraRadera
  3. Vad du kämpar på... bra jobbat!!!
    och tack för uppdateringen... bättre sent än aldrig;-)
    Kram Emma

    SvaraRadera